Det plingar på dörren. Efter koll i dörrens titthål syns Britt i trappuppgången.

Stödd på rullatorn står undrar hon om vi kan hjälpa henne. Hon vill ha vin till maten som hon just har lagat.

– Kan ni hjälpa mig med att öppna dunken, mina fingrar klarar inte det längre, suckar hon lite uppgivet. 

Och det liknar inte henne som alltid vill klara sig själv och har så gjort under alla år. Hennes son och dotter hjälper henne med vissa saker, men  ..

– Jag vill vara oberoende, säger denna paranta, envisa och klarsynta dam, nyss fyllda 90 år.

Britt Grimfeldt Borg bor själv på Gränbyvägen dit hon motvilligt flyttade in i en lägenhet i vår förening år 2015 efter att ha bott i villa under många år. Hon var då en av de spänstigaste i vår trappuppgång, cyklade iväg, hälsade på släkt och vänner och plockade även bär i skogen.

När vindunken är fixad bjuder vi Britt på ett glas mousserande vin och gratulerar än en gång.

Som så många gånger tidigare, på Folkhälsomyndighetens inrådan om att hålla avstånden, står vi i trappuppgången och småpratar om än det ena än det andra; ensamhet, krämpor, oro och inte minst saknaden över att inte få träffa sina barnbarn.

Efter hand har hon tyngts alltmer av ålderdomen och numer är det med hjälp av rullatorn hon tar sig fram. Men det hindrar henne inte från att både besöka väninnor, att handla, gå på gym eller gå ut i naturen i närområdet.

Grattis önskar Ann-Britt o Alf

Det blev ett ståndsmässigt och fantastiskt firande i Aten när jag fyllde 75 år. 

Vi, Ann-Britt och jag, flög till Aten tidigt den 18/4 -17 och tog in på hotell ?. Vi besökte först paret Maria o Marcus där vi bjöds på grillad Sea Bass, en sort sik som var jättegod. Dagen efter åkte vi först till Medelhavet och njöt av en härlig lunch i gassande solsken. Vi gick flera rundor på stan där vi bland annat besökte den gamla och första OS-arenan från 1894 som var gjord helt i marmor. Vi besökte även Gamal ats och promenerade runt i enorma parker.

På kvällen den 19 april var det den stora födelsedagsmiddagen. Och den intogs på en restaurangs takterass med utsikt över Akropolis. Vi besökte även en jazzklubb som var inrymd i ett stort museum. Tre fantastiska musiker - en pianist, en trumpetare och en sångerska underhöll oss. 

Den 22/4 åkte vi hem oerhört nöjda. 

Årets första Vingolf

Den blev inte vad vi tänkt och hoppats på. Väldigt kalla nordanvindar drog in över banan. Trots både ylleluvor och dunvästar så bet kölden ordentligt. Vi var 5 tappra som gav oss iväg, en kvinna och fyra män. Efter andra hålet börjad även snön komma och senare också en ymnig hagelskur. Och då stack de kalla små hagelkornen ordentligt i kinderna.

Efteråt var vi väldigt nöjda efter att ha lyckats ta oss runt. Kaffet och mackan fick vi ta i klubblokalen där för övrigt även prisceremonin genomfördes. Bäst denna kylslagna dag var Elsie med 18 poäng och ensam vinnare av den åtråvärda vin-pavan - en välförtjänt seger.  

Eftersom kameran inte var laddad blev det heller inga bilder, så ……..

I början av året var jag hos "husis" och beklagade mig över de upprepade karamperna i mina vader. Jag blev nämnligen lite orolig när kramperna vid ett tillfälle spred sig uppåt mot bröstkorgen. Jag fick en remiss till neurologen på akademiska.
Och i dag den 3 maj-17 var jag kallade till Neurofys på Akis i Uppsala för att testa mina nerv- och muskelfunktioner.  Det var så när att jag avstått, men jag knallade dit. Blev väl bemött och fick ta av byxor och strumpor innan jag placerades i en besöksbädd. Med elektrodplattor kring vaderna fick jag utstå en hel del  elektriska stötar som ökade i styrka efter hand. De sista 20 stötarna var långt ifrån behagliga.
Diagrammet efter undersökningen visade inte på några anmärkningsvärda problem. Tendenser till så kallade neuroinflamation fanns, men inget så allvarligt att det motiverade fortsatt undersökning av problemet. Neuroinflamation, fick jag för övrigt veta, kunde inte botas med penicillin.
Undersökningen fortsatte med koll av muskelaktiviteten i högra benet. På flera ställen i foten, vaden och lårmuskeln stacks en nål in och man kunde bland annat tydligt både höra ochs se  muskelaktiviteten i olika lägen.  
Inte heller den här undersökningen var speciellt upphetsande och heller inte här fanns något som gav upphov till någon ytterligare fördjupad undersökning, tack och lov. 

Den 14 januari 2017 döptes Isak och därefter gifte sig hans föräldrar - Ida Karlström o Philip Arthursson - i Björklinge kyrka norr om Uppsala. En fantastisk fest i församlingshemmet hölls efter ceremonierna.  

Doog Seegers drog rekordpublik till Parksnäckan i Uppsala

 Den amerikanske före detta gatumusikanten, countrysångaren och låtskrivaren Doug Seegers fick sitt stora genombrott i Sverige när han sjöng i Jill Johnsons tv-program, Jills Veranda som gjordes i USA.

I år turnerar Doug Seegers runt om i Sverige. Och i söndags kväll var turen kommen till Parksnäckan, Stadsträdgården i Uppsala. 

Det var fullsatt och publiken fick valuta för entrén och gav verkligen uttryck för sitt gillande. Bandet, bestående av fem skickliga musiker på främst gitarrer, gav allt och det uppskattades av publiken. Efter den sista låten ställde sig publiken upp i bänkraderna och skanderade ”one more time” och visst fick de ytterligare ett framträdande denna gång med enbart Doug Seegers som kom in på scenen igen och med en handduk runt halsen avslutade han den underbara konserten denna heta och härliga sommarkväll.  

På bilden syns Doug Seegers och arrangörsmästaren för sommarens program i Parksnäckan, Kent Wennman, Kulturhjältarna. Mängder av fina artister gästar parken och olika aktiviteter anordnas under hela sommaren 2016 

Under sommaren 2013 födde Davids sambo Sara en son som den 7 december kommer att döpas till Liam, grattis, grattis och lycka till.. 

I år 2011 lyckades jag knipa segern i resetävlingen som regelbundet arrangeras under en resa med Golf Plecir. Det var under vår vistelse med Helena och Björn Sjödin i Praja d´el rey i Portugal. 

Mycket har hänt sedan sist inte minst att vi har kört över 250 mil med vår egna husbil. Det blev en tur till Danmark och Tyskland och åter upp genom Sverige. 

100-metersfinalen vid DN-galan i Stockholm den 6 augusti 2010 har utsetts till Årets idrottshändelse i världen. 

Även andra var ute och rörde på sig under november månad. Linda och Johan med sonen Casper åkte till Thailand och nöt av sol och värme och varandra förstås. Vissa problem hade det varit med barnmat, vilket hade ordnat sig. 

Vi hyrde en husbil under en vecka i början av sommaren för att uppleva hur det var att bo och färdas i en sådan. Resan gick runt Vänern men först övernattade vi utanför Kungsör invid Hjälmaren. Här utsattes vi för den första prövningen - att backa och trixa oss in på lämplig plats på campingen för att få både kvälls- och morronsol. Det gick bra och elen kunde vi också koppla in för att inte tära på bilens batteri. 

Det var en av Mats Strandbergs kommentarer när han refererade en av de sista kvalhockeyomgångarna mellan AIK och Växsjö på Hovet i Stockholm.

Det var länge sedan jag upplevde så mycket snö och sådan kyla en vinter som den här. Det har snöat och snöat många dagar i sträck och nu är det fullt av snö överallt. Snöhögar höga som mindre hus. På våra två terrasser utan tak har vi kunnat pulsa i snön, bygga snögubbar och snölyktor och nu senast gräva en rejäl snögrotta. Den invigde vi för övrigt med fastlagsbulle och kaffetår till, i skenet av en härlig och smått värmande vintersol. 

Jag har väldigt svårt att gå två gånger om det inte är absolut nödvändigt och det är det inte alltid.  

Hellre packar jag mig full med kassar och annat för att slippa gå två gånger. Det innebär ofta en kraftansträngning eller snedbelastning utöver det vanliga. Men det rör sig bara om högst tillfälliga sådan och det kan man ju stå ut med eller ..

Så även denna måndag-kväll. Vi hade varit och handlat och även hämtat en del från mitt andra boende. När sambon gått lastade jag på mig i vanlig ordning det som fanns kvar för att slippa gå en gång till. Det blev en hel del och jag tog hakan till hjälp för att hålla CD:skivorna på plats. Det var ett 10-tal när jag gav mig iväg från bilen till husets. Det höll inte. Jag tappade hakan och var tvungen att gå en gång till ....

Familjen har utökats

Tankeöverföring ...

Jag sitter hemma och ringer runt för att bland annat få rekommendationer om en bra advokat, en revisor och en flyttfirma som bör anlitas. Kollar med sonen, mäklarfirmor och kommunens ”frågelåda”. Det blir säkert ett tiotal samtal. Jag sätter mig ner för att skriva ner på en aktivitetslapp vad som jag ska göra resten av dagen. Och just när jag är på väg ut kommer jag på att jag inte ringt tandläkaren och kollat mitt nästa besök. Kollar i telefonkatalogen, kastar mig på luren och ringer upp. ”Upptaget, tusan också”.

Just då ringer min mobil. Och vem är det i luren om inte tandläkarens syster som undrar om jag inte hade en tid hos tandläkaren klockan 15.00 i dag. Klockan är 15.50.

– Jo, förklarar jag stammande. Visst, men gu va pinsamt.

Men det riktigt rysande i sammanhanget är att vi, jag och tandläkar-systern, ringer till varandra samtidigt. Märkligt, eller hur?

Köttgrytor är det bästa jag vet.

Beställde en sådan och fick den under helgen.

Jättegod!

Så på frågan om resterna dög även på måndagskvällen blev svaret obetingat jaaaaaa …

Fixade en finhackad sallad på gurka, paprika, tomat och kål. Dukade och såg fram mot ännu en läcker måltid.

Vänder mig om och hör ett skri som förkunnar att ”det var den maten”.

Ut ur mikron togs skålen som slant i greppet och byttan med godiset hamnade både här och där i köket, främst uppåt väggarna.

Några ynka kött- och svampbitar låg kvar.

Inget annat hemma?

En skåprensning på det mesta stillade hungern.

Ann-Britt och Alf på förfest på stranden innan golftävlingen började på Åland midsommaren 2005.